Två dagar i veckan, onsdag och lördag, sätter grönsaks och frukthandlare upp sina marknadsstånd några kvarter hemifrån. I onsdags var det så kallt att varken de eller vi få som tog oss dit kände för att prata. Det gällde att hålla kroppsvärmen uppe. Inatt regnade det kraftigt och jag trodde inte att det skulle dit någon överhuvudtaget idag. Men se, framåt lunchtid sprack det upp i molntäcket och solen tittade fram. Och idag kvittrade försäljarna och skrek ut sina avokados, äpplen, jättelika selleri och pumpor. ”¿que lleva mi casera hoy?”.
Min trogne blomsterhandlare infann sig inte i onsdags. ”Det kom inga blommor alls till uppköpsstället”, sa han idag. Nu fanns det åter rosor och andra från Ecuador importerade blommor. Så här års finns det inga chilenska.
Innan jag gick hem med fulla kassar stannade jag för och beställde ett ¼ kg svarta oliver, den beska sorten vi tycker om hemma. En man i 70-årsåldern stod bredvid. ”Det blir beska oliver till kvällsdrinken till morfar och gröna till dotterdottern för min del”, sa han. ”Men dessa smakar gott vilken tid på dygnet som helst, även till frukost”, sa jag oskyldigt. Chilenare talar och tänker snabbt i andra banor och för honom sa jag något annat, mindre oskyldigt. Han plirade på mig och sa att jag skulle tala om för mannen därhemma att han skulle vara glad över att ha en så bra partner. Det skulle han allt veta.
På TV talas det om frost och förstörd skörd av de flesta grönsaker nästa säsong. De säger att priserna har gått upp till det dubbla och att inte mer än 10% av avokadoskörden går att rädda på grund av frost. Så såg det inte ut idag på min marknad. Där dignade det av frukt och grönsaker i grönt, gult, rött, orange, och inte var det dyrare än vanligt heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar