Efter mer än trettio år i Latinamerika har jag ännu inte tagit till mig julfirandet här. Det är varmt, trängsel i affärerna och på gatorna. Människor, också jag själv, är irriterade och liksom alltid görs inköpen i allra sista stund. Sedan 20 år tillbaka, så länge vi haft vår lilla stuga ute vid kusten, har vi dragit oss hit i juletid. Det är svalare och framförallt nästan alldeles folktomt just över jul. Till nyår och inte minst i januari och februari kan man nästan inte köra genom det lilla samhället Algarrobo, utan att fastna i långsamma bilköer på en smal genomfartsled.
Jag drog iväg med matkassar och julklappar redan i onsdags och har njutit i stora drag av lugn och tystnad. Läser på nätet om snöoväder och polarkyla i Sverige och är glad att jag är på den här sidan jordklotet. På radio och TV hörde jag igår på julafton att 100.000 bilar skulle lämna Santiago och att det inte fanns bussbiljetter att köpa. Lucho ringde och sa att han försökt köpa på nätet och det fanns inga förrän 20.30 igår hit till Algarrobo. Jag föreslog att de skulle ta bussen mot Valparaiso för att hämta upp dem i Casablanca, vid en vägtull. På vägen dit stannade jag till i en stuga där det fanns en skylt om färska ägg, ost, jordgubbar, honung. Köpte med mig av allt till en billig penning. Lucho och Diego gick av för tidigt och fick gå flera kilometer. Jag fick betala flera extra vägtullar, men när jag kommenterade bristen på framförhållning och planering fick jag svaret: ja, men vi är ju här. Det är väl det viktiga? Jovisst, men hur enkelt hade det inte varit att köpa bussbiljetter direkt till slutmålet några dagar innan?
Hela helgen har jag blivit indragen i sistaminutensamordning kring ett nyårsbesök i Valparaiso av Arja Saijonmaa. Hon har en inbjudan sedan åratal tillbaka, miljoner år säger hon själv, att fira nyår hos ledaren i musikgruppen Inti Illimani och ser naturligtvis fram emot detta. För några dagar sedan visade det sig att inbjudan inte innebar sovplats, och det hamnade på min lott att hitta något ställe att sova över på. Till nyår kommer det en miljon människor från Santiago till Valparaiso för att se fyrverkerierna och allting kostar mycket mer än normalt. Ett hotellrum som normalt kostar 100 dollar är uppe i 700 dollar den natten. Ett enkelt pensionatsrum för 40 dollar kostar nu 250. Hade hon fått veta några månader i förväg hade det gått att lösa, men ovanan att inte planera, inte meddela förrän i sista minuten, gör ju att allt blir kostsammare, både i faktiska utgifter men inte minst energiförbrukning. Det blir slängigt, ryckigt, men visst, spontant kanske man kan kalla det i bästa fall. Men nu är det helt stilla och vi njuter av närheten till havet och den totala kravlösheten.. Detta är årets första och sista vilodagar samtidigt och nu gäller det att vila i kubik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar