Ibland gäller det att hitta tillbaka till övertygelsen att det är du själv som utformar och formar ditt liv. Du vet det, ja i grunden är du till och med mycket övertygad om att det verkligen förhåller sig så, och ändå, ändå kommer det dagar då du inte känner övertygelsen, dagar då det är bäst att vara tyst och bara blicka inåt.
Du vet ju egentligen allt du behöver veta. Att allt mörker kan lysas upp genom kärlek och ljus. Du vet att du kan leva som offer eller hålla upp ljuset. Du vet att du inte hittar någon inre frid utanför dig själv. Du vet att om du inte kan gå förbi de stora hindren i ditt liv kan du alltid hitta en annan vinkel att angripa dem på i tankar och i hjärta så att du till slut hittar en annan ingång. Du vet att allt du ser som blockeringar bara kan upplösas genom att förstora och fokusera på en enda sak: kärleken. Du vet att du inte får ge upp din frihet, dina innersta önskningar, det som ger dig glädje i livet. Du vet att det inte tjänar något till att förneka smärtan du känner. Du vet att din själ redan gått igenom alla tänkbara reningsprocesser för att kunna ta till sig alla lärdomar den behöver. Ändå kommer det dagar då du måste intala dig allt detta om och om igen. Då gäller det att fokusera på målen du siktar emot, som när du ställer in klockan, med en exakt tidsangivelse för när och hur du vill sätta form på omständigheterna i ditt liv. Du vet att du kan uppnå allt du föresätter dig bara du vill det tillräckligt mycket. Ändå kommer det dagar då du måste upprepa allt detta om och om igen, som mantras, för du känner det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar