Krisen i världen lär oss att vi är sårbara, att de ekonomiska imperierna är sårbara och att vår sårbarhet inte är vår svaghet utan vår styrka, för den öppnar vårt hjärta för varandra. Att vara sårbar betyder i första hand att vi accepterar att den och de andra också finns: att acceptera den mänskliga mångfalden.
När vi acceptar vår egen sårbarhet och berörs av andras sorger, när svälten i världen och orättvisorna börjar göra ont, då kan vi börja ta del av lösningarna. Den lärdom som finns inbyggd i alla konflikter är att vi kompletterar varandra. När vi inser att lösningen inte finns i det yttre utan snarare inom oss, därför att den värld vi lever i är en produkt av vår syn på världen , då kan vi ändra vårt förhållningssätt och och börja se omvärlden också med hjärtat , inte bara intellektet. Då kan vi börja lösa problemen.
“ Vår civilisation ser ut som den gör, inte på grund av bristande intelligens utan på grund av en schizofren intelligens, åtskild från kärleken”. Så uttrycker en colombiansk läkare i bionenergi sakernas tillstånd.
Varje gång ett land drabbas av en kris och många människor offras väcks människor till medvetande och vår förmåga till medkänsla väcks till liv. Vi blir påminda om att vi lever i en värld i kris och orättvisor, även om det ytligt sett kan se ut som att det råder fred, och även om det ofta är en fred som i grunden är ett uttryck för förtryck.
Den sjukdom som breder ut sig i världen handlar om okänslighet. Vi är okänsliga därför att vi upplever oss som åtskilda från varanda. Från den separatismen bygger vi upp vårt eget lilla territorium, vår egen lilla församling, vår egen ideologi , i vars namn vi bryter ned varandra.
När vi kan se att konflikten mellan afganer och nordamerikaner är en del av konflikter på alla nivåer i våra relationer: när vi inser att konflikter föds ur separatism, dogmatism, intolerans och fördömande, då kan vi börja erkänna varandra som människor och i det ögonblicket börjar vi också delta i lösningen av problemen.
Det första vi behöver utveckla är vår känslighet. Så länge vi själva inte drabbas av en kris berörs vi inte, för det är först då vi drabas som vi blir medvetna om vår sårbarhet.
“ Att leva andligt är inte bara att förbereda sig för livet efter detta, eller för döden. Det är att leva här och nu, i totalt medvetande. Det är att upptäcka en inre frid som bor inom oss, bortom all turbulens. Det är att uttrycka vår essens som kärleksfulla varelser. Det är att ge vår egen unika ton åt tillvaron”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar