Häromkvällen lyssnade jag på intressanta inlägg om bilden av Chile och den självbild chilenare har. Inom ramen för ett speciellt program om ”Imagen país” har det gjorts en rad studier och enkäter. Mycket kortfattat har chilenare följande självbild:
Misstrogna, litar inte på någon utomstående, har tre riktiga vänner, tyr sig till den allra närmaste familjen. Mexikaner däremot anger sig ha 17 bra vänner.
Omvärldens bild av chilenare, främst då andra latinamerikaner:
Pålitliga, effektiva, kunniga, arbetsnarkomaner, inte särskilt trevliga att bjuda hem eller på fest.
Förvånande? Nej, inte sett ur latinamerikanskt perspektiv, där colombianer, peruaner, mexikaner anses vara och är mer öppna och sociala, och ser Chile som föregångsland när det gäller utveckling, företagsamhet och ekonomi.
Själv gissar jag att svenskars bild av chilenare inte alls stämmer med denna bild, och det har troligen med sammansättningen av den chilenska invandringen till Sverige att göra. Svenskar kommer inte så mycket i kontakt med det moderna, framåtsträvande Chile, med strebermentalitet som en av de främsta kännetecknen. Svenskar känner till flyktingströmmen efter militärkuppen -73, där det nu är andra och till och med tredje generationens chilenare som uppträder som vilka svenska ungdomar som helst och där de f.d politiska flyktingarna också förr eller senare integreras i det svenska samhället.
Den andra och största invandringen skedde efter folkomröstningen -88, när man visste att det skulle bli demokratiska val året därpå. Den stora gruppen tillhör det fattigare Chile, med outbildad arbetskraft som sökt sig till Sverige för bättre framtidsutsikter.
Ett annat intressant inlägg den här kvällen gjorde f.d presidenten Ricardo Lagos´ son, Ricardo Lagos Weber, som deltog aktivt som huvudansvarig för de många frihandelsavtal Chile tecknat med omvärlden de senaste 10 åren. Inget annat land har tydligen så många undertecknade avtal, och Chile är ändå ett litet och förhållandevis oansenligt land på världskartan. Den chilenska delegationen hade i förhandlingarna med Kina, Japan, USA, Europa m.fl ett tufft anslag, och gick ut med förbindelser att uppfylla miljökrav och sociala och ekonomiska rättigheter. Nu finns avtalen där och varningen Ricardo utfärdade handlar om att Chile kanske tog sig vatten över huvudet och om fem år inte kan uppfylla sina löften. Och då kan affärerna rasa över en natt, som de gjorde med laxfisket, där ISA-viruset praktiskt tagit försatt hela den på några år expanderande laxodlingssektorn i konkurs.
Chile finns knappast alls i svenskars medvetande längre, men har ett namn och en positiv anklang i övriga världen. Michelle Bachelet åtnjuter på sitt tredje regeringsår rekordsiffor på 74% i popularitet och deltar med auktoritet i stormöten och samtal med världsledarna, nu senast med Obama.
Man kan tycka att Sverige borde få upp ögonen för både det nya Chile och för de enorma kontaktytor som militärkuppen -73 öppnade mellan de båda länderna. Sverige och Chile är sammanknutna på många, många sätt. Ambassaden gör vad den kan, men media och myndigheter skulle kunna göra så mycket mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar