Förrra veckan slutade för min del med dåligt humör och ett misslyckat försök att ta mig ut till stugan i Tunquen med allmänna färdmedel. När jag kommit en bra bit på väg insåg jag att jag fått tillräckligt många stoppsignaler för att vända tillbaka hem igen. Väl hemma vände humöret och det mesta började gå som på räls. Jag hade under 1,5 timmes resa i Santiagos tunnelbana gjort mig av med mina negativa vibbar.
Det pågår morsdagsrea för fullt och en del annonser talar till och med om mors månad, inte bara mors dag. Kommersen är i full gång inför morgondagen och i många klädbutiker ges det upp till 50% rabatt. Jag hittade tre billiga och bra jackor att ta med till Mikaela vid nästa Sverigeresa.Jag hann bara komma innanför dörren när en svensk väninna ringer och frågar om jag vill skicka med något till Mikaela i Göteborg. Hennes man skulle resa direkt dit denna vecka. Idag har hon troligen fått sina nya jackor.
Sen gick resten av veckan med ett flyt som det nästan känns oförskämt att berätta om. Jag vaknade osedvanligt tidigt vare morgon, helpigg, och vid 9-tiden på morgonen kändes det som ett helt dagsverke var avverkat med massor av besvarade och skickade mail, betalade räkningar och inbokade möten. Från ekologisk fruktodling till nordisk utställning om solidariteten med Chile; från svenska sjukhussängar till jordbävningsdrabbade till samordning av svenskt polisbesök; från korrespondens om presidentvalet i Colombia till författande av anbudstext till en utvärdering; från budgetplanering inför två helt olika studiebesök till Sverige till inplanering av studiebesök i Santiago för svenska gymnasieelever. Temamässigt är spännvidden stor, men ett ord sammanfattar vad det mesta handlar om: samordning. Nästa gång jag trycker upp ett visitkort ska jag skriva koordinatör som titel, för det stämmer så mycket bättre på vad jag gör än konsult, som alltid i mina ögon har känts som ett skumt, otydligt och inte det minsta attraktivt begrepp. Att koppla samman människor och vara något av brobyggare stämmer bättre och känns mer konstruktivt än konsultverksamhet.
Men en sak är att allting denna vecka gick så rasande snabbt och lätt; en annan att jag själv kände mig så helt lugn, utan tillstymmelse till stress och hets. För det fanns anledning till både det ena och det andra. Under den gångna veckan bröt min närmaste kollega fullständigt samman i en äktenskapskris med bara en möjlig utgång; skilmässa. Åtskilliga gånger fick jag lyssna på hennes gråt och försöka ge tröst istället för att kräva in de dokument för vilka stoppdatum redan är överskridet. Stressituationer som denna var det gott om, och jag har själv varit förvånad över mitt lugn. Min läromästare i Uruguay skrev att jag håller på att bli fri, och i och med det också frisk. Är det sant och inte bara ett tillfälligt lugn, är det ju något helt underbart. Vad jag känner så starkt är att det frigörs ny energi när man inte låter oro och ängslan ta över. När man förlitar sig på att andra krafter samverkar för ett optimalt resultat. Då kan man bara känna tacksamhet och ödmjukhet. Jag tror bestämt att många års träning börjar ge resultat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar