En spännande och intressant vecka tillsammans med svenska och chilenska poliser i Santiago. Jag skulle gärna berätta mer, men får inte. Det kunde bli en bra deckare på temat, och uppslag har inte saknats under veckan som gått. Men jag är ingen deckarförfattare, så idéerna får nog stanna i mitt huvud. Synd. Dessutom skulle jag i såna fall behöva dikta ihop en historia med hjälp av både allvarliga och komiska situations-och personbeskrivningar från den gångna veckan. Och då kan någon eller flera känna igen sig, vilket inte heller vore så önskvärt. Så om någon av dem (er) läser detta skriver jag bara att ni var väldigt trevliga och proffsiga allihop och att jag lärde mig en hel del nytt.
Jordbävningen fortsätter att skaka om arbetslivet och försöken till framförhållning. Sedan början av året har jag arbetat på tre studiebesök med utbildningsinslag för företagsgrupper från Chile under den svenska sommaren. Det handlar om resor i Sverige och program kring ekologisk frukt, produkter av lamm och får samt biodling. Det har varit besvärligt att få ihop intressanta program och få svenska experter att ställa upp just de dagar chilenarna kan. Nu såg dock det mesta ut att vara klart. Trodde jag. Tills jag började ana ugglor i mossen när beställarna plötsligt upphörde att svara på mejl. En efter en kröp de sen till korset. De biodlare som skrivit in sig på resan hade hoppat av. Trots att många tycker att programmet är oerhört intressant saknar de pengar till resan. Jordbävningen har drabbat dem hårt och de offentliga stödprogrammen satsar allt på återuppbyggnaden. Samma svar fick jag några dagar senare från de livsmedelsingenjörer och veterinärer som beställt fram en kurs i beredning av lammprodukter. Resan i början av juni med de ekologiska fruktodlarna såg ut att hålla fast kurs, tills dess att kontaktkvinnorna plötsligt tystnade. Nu har det gått en och en halv vecka och jag vet inte vad som pågår bakom kulisserna. Vis av en tidigare erfarenhet är åtminstone inte flygbiljetten betald än. Ingen betalning utgår om inte resorna blir av. Det vet jag ju också.
Nu är det bara att hoppas att askmolnen över Europa inte stoppar resan för Olle, som ska landa i Santiago imorgon och förhoppningsvis komma genom tullen med ett antal senapsburkar av egen tillverkning. Tullpersonalen på flygplatser ser hårdare på mathantverk än på droger misstänker jag efter att ha fått betala motsvarande 200 dollar för några små honungsburkar på 275 g. Och kursen nästa vecka för producenter av vin, honung och konserver i Itatadalen behöver dessa provburkar. Fast mest är det förstås jag själv och sonen Diego som längtar efter sötstark svensk honung. Concepcion nästa.
1 kommentar:
Jag hade både senap och sylt med mig till Chile i februari, förutom knäckebröd. Allt fick gå igenom utan problem. Det är honung och frukt, färsk eller torkad som är förbjudet, förklarade de för mig. En av SAGs söta golden retrievers markerade på min ryggsäck efter att jag klappat henne. Det var därför jag fick öppna bagaget och visa upp alla mina burkar. I ryggsäcken hade legat en clementin, som jag glömde äta innan landning. Den fick stanna kvar på planet :)
Skicka en kommentar