Mardrömmar om maktlöshet

Idag skulle jag ha landat på Arlanda i den svenska försommaren. Istället sitter jag och kommunicerar med de svenska experter och ansvariga för äppelodlingar som skulle ha tagit emot fem ekologiska fruktodlare från Chile nästa vecka. De frustrerade resenärerna är besvikna och arga, men inte så mycket bättre känns det för mig. Förberedelsearbetet är utfört, men ingen betalar så länge resan inte blir av.
Ingen blir glad av meningslös byråkrati och godtycklighet, och det är just vad som förklarar att vi nu står här med biljetterna i handen, men utan bidrag till resan. Ansökan till den Svensk-Chilenska Utvecklingsfonden inlämnades i tid och skulle tas upp och godkännas den 17 maj. Jag började ana ugglor i mossen när det tog en hel vecka innan det kom något besked överhuvudtaget. Och beskedet var att projektkommittén inte sammanträtt och därför inte heller tagit upp några ansökningar. På andra vägar hörde jag att kommittén faktiskt hade sammanträtt, men att den f.n helt saknar budget, eftersom Chiles regering destinerat hela summan till återuppbyggnaden. Detta är i sig ytterst allvarligt när det handlar om ett bilateralt gällande samarbetsavtal mellan två länder, Chile och Sverige, och en av parterna godtyckligt bestämmer att hela budgeten ska omdestineras.

Detta sker idag på en mångd områden i Chile och sedan jordbävningen och regeringsskiftet är de offentliga stödprogrammen praktiskt taget paralyserade. Det kom i veckan ett brev där vi ombads att visa förståelse och solidaritet, men solidaritet kan inte påtvingas, och projekten är till för att skapa arbetstillfällen och ny kunskap hos småföretag som drabbats av jordbävningen, åtminstone de tre jag förberett inför den svenska sommaren.
En natt denna vecka hade jag en mardröm som inte var så svår att tyda. Det handlade om maktlöshet inför osynliga händer och ansikten som manipulerar våra liv och bidrar till kaos istället för att skapa trygghet.
Efter överläggningar på högsta nivå igår har hoppet om att de svensk-chilenska pengarna kommer tillrätta delvis kommit tillbaka. Dock kan nog ingen säga hur lång tid det tar, och därmed går det inte heller att omplanera besöksveckorna kring frukt, biodling och lammprodukter som ligger färdiga. Jag är förstås inte den enda drabbade, långt ifrån. Men jag har definitivt ingen lust att även dagtid tvingas uppleva nya mardrömmar om maktlöshet inför godtyckliga beslutsfattare.