Februari är semestermånaden för dom som har fast jobb. För alla så kallade fria yrkesutövare, psykologer. butiksinnevarare, konsulter av olika slag, är sommarmånaderna en tid av stiltje och ekonomiskt lågvatten. Ingenting händer före mars då skolåret inleds och hjulen snurrar igen. Så är det varje år och de som varit med länge vet att det gäller att om möjligt fylla ladorna så att man klarar januari och februari. För i mars ska det betalas skolavgifter och den årliga bilavgiften och helst bör man då inte ha levt upp kassan under semestern, om man haft någon. Det är inte många som har ledigt en hel månad i sträck. De som arbetat ett år med kontrakt har rätt till en ledig dag i månaden, dvs 12 dagar under året därpå. De enda som har längre sammanhållande semester är lärarna.´
Nu i februari gick avgiften för en biljett till T-bana eller buss i Santiago upp för 7:e gången på ett år. De miljoner Santiagobor som dagligen måste ta sig till jobbet med Transantiago har förstås inte fått sina löner justerade med motsvarande belopp. Kanske är det en av anledningarna till att de allra flesta ser så tyngda och allvarliga ut i tunnelbanan och på bussar i Santiago? De långa arbetsdagarna en annan. Det vanliga är att man lämnar hemmet 6.30-7.00 på morgonen för att komma med vid 8-9-tiden på kvällen. Då, på kvällen alltså, äter man det stora målet mat på dagen och går och lägger sig på full mage. Stillasittande jobb förbättrar inte livskvaliteten.
Det är inte första sommaren som termometern visar på 30 plus vecka efter vecka, ja månad efter månad. Att vistas ute vid 3-4 på eftermiddagen kan vara direkt plågsamt. För första gången på månader känner jag själv hur trycket släpper och jag får tiden att räcka till. Ja, mer än önskvärt faktiskt, för blir det alltför tyst och lugnt dyker orosmolnen upp. Ska uppdragen flyta in som de gjorde förra året, ja helst inte alla samtidigt? Hur åstadkomma det idealiska lagom-läget med balans mellan arbetsinsats och ersättning? Det är saker jag och troligen många med mig funderar över denna februarimånad, när de som året runt går till sina jobb och nu får njuta av litet frihet. Den frihet vi andra har året runt, och som just nu inte känns så befriande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar