Jag fick just ett entusiastiskt mail från en god vän som tillbringar juli på Gotland sommar. Hon beskriver slåtterfest, cykelutfärder och det speciella ljuset på ön. Det måste erkännas att jag inte alltid under årens lopp blivit uppiggad av andras lyckoupplevelser av sommar i Sverige när det är som ruggigast och framförallt kallast här i Chile. Det är svårt att inte bli avundsjuk, men det finns ju olika sorters avundsjuka, även en sundare sort.
Med åren har jag nog lärt mig att njuta av alla årstider, som min pappa som till och med kunde prata lyriskt om novembermörkret. Jag ägnar mig inte längre åt nostalgi i någon högre grad, men visst vill jag gärna hinna med en glimt av den svenska sommaren. Vem vill inte det som upplevt de ljusa nätterna och den alldeles speciella grönska som bara några månaders sommar ger?
I helgen har Anderna varit vitklädda i den allra vackraste vinterskrud och ljuset över bergen uppväger kylan. Cykelturen på Santiagos cykelvägar gav mig och inte minst min man några lyckotimmar i lördags. Han är för det mesta stillasittande och skaffade sig inte cykel förrän hälsan började svika och han blev av med körkortet under några månader. Hans euforiska glädjerop när vi susade fram längs avenida Pocuro var lön för mödan efter allt mitt tjat om att han måste motionera för att inte gubba till sig totalt.
Idag blev våra fönster tvättade och de vitklädda bergen lyses upp av ett rosa kvällsskimmer. Pappa hade rätt. Alla årstider och alla klimat har sin speciella charm. Allt beror på vårt eget filter och den färg vi väljer att se ut genom vårt fönster med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar