Sedan jag skrev senast i bloggen har jag inte hunnit ägna ens en tanke åt att sätta mig ner och skriva något nytt. Dagar av högtryck ute och inre tryck har avlöst varandra, med en mellanvecka i Sverige, där naturen förberedde sig för vår och isarna smälte. Att ha förberett garderoben för olika tillfällen och omständigheter visade sig vara en helt riktig planering. På högvarv varje dag.
Förutsättningarna för , eller kanske snarare riskerna att hamna i kaos och kollaps, var optimala när denna intensiva livscykel startade någon gång i februari. Det kom att handla om allt fårn tolkning för två olika delegationer från svenska riksdagen, en vecka i Buenos Aires och Montevideo med Arja Saijonmaa och två finska musiker, en vecka i Sverige med närvaro vid mammas begravning och tre dagar med arbetsmöten i Stockholm kring allt från ekotoaletter till förberedelser inför svensk ”borgmästarresa”och turistrutt i Sydamerika.
Med ett försök till någon form av sammanfattning hävdar jag att min BlackBerry varit min mest trogna bundsförvant och hjälpt mig att hålla styr på samordning av aktiviteter i Sverige, Chile, Argentina och Uruguay. Utan den hade jag inte klarat av att hålla mig själv ovanför ytan och svara på krav, frågor och förslag från alla olika håll. Nu gick jag på gator i Stockholm, Santiago, Buenos Aires och Montevideo läsandes och svarandes på mail, åkte tunnelbana i Stockholm och Santiago; bil och buss och mellanlandade på flygplatser, med min kära BlackBerry som följeslagare. Nästan dygnet runt on-line, med utryckningar åt olika håll för att häva potentiella eldsvådor och få oklarheter att övergå i tydliga mönster. Det viktigaste var nog ändå att känna att jag tog mig an allt detta med ett inre lugn, en övertygelse om att allt skulle bli bra. Och det blev det också. Arjas Sydamerikaturne, som levt sitt eget liv med ständiga berg-och dalbanor det senaste året, blev till slut en enorm succe, och ingen hade nog kunnat tro att så skulle bli fallet, när den som åtog sig att vara producent i Montevideo plötsligt föll ur och tog på sig ett annat uppdrag, mindre än en månad före konsert. Eller i Buenos Aires, där kontaktpersonen hade semester hela februari och först i mars månad svarade på mail. Eller Santiago, där inga affischer hade tryckts upp och ingen flyer gått ut bara en vecka före konserten i fredsparken Villa Grimaldi. Men det gick vägen, och det gjorde det också med allting annat.
Jag vet så innerligt väl att jag har mitt långa arbete med energier och inre balans att tacka för att jag överlevde denna intensiva period, och inte känner mig särskilt trött nu när hastigheten minskat något och jag kan planera mina dagar några veckor framåt. Jag har sett många definitioner på det i Sverige så populära uttrycket mindfulness. Om jag ska översätta det till min egen upplevelse handlar det om att ta sig an det som ögonblicket kräver av mental och emotionell närvaro. Undvika att haka upp sig på beteenden och eventuella otjänster. Möta en ny dag som en möjlighet. Känna glädje i nuet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar