Yttre och inre stress

Mellan varje ny ansats att skriva ett inlägg i bloggen händer så otroligt mycket att det blir allt svårare att med tiden sålla ut ETT tema när jag väl tar sats att skriva.

Jag skickar dussentals mail varje dag, ja ibland så många att jag måste rulla flera sidor bakåt bland inkomna mail för att komma åt något från samma dag som jag inte besvarat eller en uppgift jag inte hunnit spara. Mitt arbetsverktyg nummer ett är e-posten och det händer att jag organiserar aktiviteter från iPhone medan jag åker tunnelbana eller till och med när jag cyklar. Kanske inte så tillrådligt. Ett knä tog skada efter alltför många och långa sträckor Santiago runt och inte ens akupuntur har hjälpt. När terapeuten efter 9 omgångar kände sig besegrad av mitt upproriska knä hade hon förklaringen att stressen av makens cellgiftbehandling psykosomatiskt satt sig i ett knä.  Ett halvtidsjobb kring avfallshantering, där vi ideligen stöter på stängda dörrar och avsaknad av hållbarhetstänkande på SÅ många håll, bidrar säkert också. Nu måste nya dörrar öppnas och det snabbt.

Roligare är det med det svensk-chilenska kulturinstitutet, som jag gladeligen ägnar halva tiden eller mer åt, men som tyvärr inte ger några slantar i börsen, snarare tvärtom. Här går det framåt, händer  stimulande saker som det är svårt att säga nej till. Vind i seglen med andra ord.

Äntligen är korrekturläsningen av boken med vittnesmål om ambassadör Harald Edelstam över och vi kan glädjas över en vacker bok, som blivit ett riktigt konstverk. Efter presentationen av boken i torsdags fick jag en förfrågan om jag kan komma till Polisakademin och föresläsa på temat ”förebyggande av folkmord”. De poliser (karabinjärer) som kom till boklanseringen blev tydligen intresserade av att höra mer och imorgon föreläser jag för första gången i mitt liv inför polisaspiranter.

I helgen kom också förfrågan om vi kan samla in nödvändighetsvaror till offren för jordbävningarna i norr. Det är inte första gången jag jobbar med katastrofhjälp, som kan tyckas enkel och primär, men är nog så komplicerad. Det finns stor behov av psykosocial hjälp påstår en god vän, som bodde som flykting i Sverige och är chef för Röda Korset i Chile. Media tuggar på  om hotet av en ändå större naturkatastrof och människor är stressade.