Både plågsamt och njutningsfullt

Att skriva på och jobba med ett bokmanus är samtidigt plågsamt och njutningsfullt. Plågsamt när inspirationen tryter och det inte vill ”rinna till” så att de tomma sidorna fylls med ett innehåll som också till formen håller måttet. Eller som framkallar ångest när det saknas  yttre förutsättningar att skriva ned det som finns i huvudet och tränger på att formuleras. Eller när orken tryter och deadline närmar sig.  Någonstans mitt emellan ligger det totala uppfyllandet av uppgiften, inte bara dagtid vid datorn utan också i viloläge, när meningar formuleras och nya ideer kommer till under nattens timmar och man skyndar sig för att de inte ska gå förlorade vid uppvaknandet, på samma sätt som med drömmar man haft och som tenderar att tona bort alltför snabbt.

Njutningen infinner sig när det flyter på och man känner att orden och meningarna som printas ned är de rätta och håller. Ingen sådan skapande proces är den andra lik, men de olika lägena är desamma.

De denaste veckorna har inneburit korrekturläsning, inte bara en gång, utan många gånger, alltid med nya rättelser som följd, som om det aldrig skulle sina; som om  det inte gick att sätta punkt och stopp. Men de har också varit veckor av gemensamma ansträngningar, där vi varit flera som sett på samma text med olika ögon. När vi för knappt en vecka sedan satte punkt och lämnade manuset till tryckeriet infann sig den lättnad och på samma gång tomhet som så många skribenter upplever och refererar till. Och nu då? Hur ska alla de timmar som lagts ned på skriveriet tas tillvara på bästa sätt?

Samtidigt skingrade sig familjen och jag själv kom till Uruguay, medan andra befinner sig i Peru och en i Brasilien. En annan slags både lättnad och tomhet på samma gång. Andra dagen sov jag mer många, många timmar och när jag sen ”kom tillbaka” kändes det som när nya software behöver tid för att uppdateras på datorn och man under mellantiden inte kan fortsätta att arbeta, utan måste vänta tills det är klart. Nu är processen nästan klar och det känns som  att en ny inre organisation installerat sig och väntar på att tas i bruk, i vaket tillstånd och när drömmen tar över.