Jag ser flera
gånger om dagen den uppmanande länken till bloggen längst ned varje gång jag skickar ett mail. Får en
kortsläng av dåligt samvete för att jag
så övergivit skrivandet. Tänker att jag inte har något så intressant och
annorlunda att berätta att det förtjänar en speciell kommentar på bloggen. Ja,
men det skulle ju kunna vara en slags dagbok som man kan återkomma till längre
fram? Sanningen är den att jag inte vet
hur man avbryter, lägger av helt enkelt, och samtidigt kunna hitta tillbaka
till det som skrivits, om man så vill eller behöver.
Ser nu att Sverigenostalgin blommade för fullt
under vintermånaderna i Chile. Så en dag fick jag alla tåtar jag dragit i att
gå åt ett och samma håll, och jag kom iväg. Jag kunde vara med på brorsdotterns
bröllop; jag fick ta emot och åka runt
med en Chiledelegation, vara med på bokpresentation den 11 september i
Stockholm och träffa många av de vänner jag längtat efter. Storslaget. Och jag
njöt precis som jag föreställt mig av tystaden, av att trampa mossa i fuktiga svampskogar, av icke aggressivitiet,
även i Stockholm som förblir den vackraste av vackra sommartid. Förvånades över kilometerlånga loppisar, även
i små städer som Lund, och imponerades
som vid andra delegationsbesök av kreativitet och helhetsgrepp i
kommunernas miljöarbete. Så jag kom
tillbaka till Santiago, fullproppad med ”det goda Sverige”, fast också förskräckt
över Sverigedemokraternas höga röstsiffror, trots att de ställdes i ett hörn av
samtliga övriga partier i valrörelsen, eller kanske bl.a därför?
Översatte
häromdagen den del av regeringsdeklarationen som handlar om miljö, energi och
hållbarhet. Tycker den var SÅ BRA att den förtjänar att kunna läsas på spanska.
Hoppas på tätare relationer mellan Sverige och Chile och ett nyuppvaknande om att
Latinamerika faktiskt finns och bör täckas in av nyhetsförmedling och vidgade
kontakter på många områden
Löven på träden
har hunnit bli skirt ljusgröna. Vägrenarna
under bilfärden mellan Santiago och Algarrobo är kantade av mattor av gula ”guld-fingerborgar”
(dedales de oro). Gräset på kullar och ängar är mustigt grönt. Sverigenostalgin
har dämpats. Våren i Chile är härlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar