Igår kväll kom första regnet, och vilket regn! Skyfall med dundrande åska och blixtar som fick alarmet att gå igång på bilarna utanför. Mobiltelefonerna fungerade sen inte förrän idag på förmiddagen. Förhoppningsvis har regnet tagit udden av de fyra brandhärdar som spritt sig i området söder om Valparaiso sen i söndags. Till igår hade 100 familjer evakuerats, 20 hus brunnit och 4000 ha skog blivit aska.
Vilken speed och intensitet den gångna veckan! Plötsligt skulle allt ske samtidigt; tolkning, texter och rapporter från olika håll som ska översättas, korrigeras och skrivas. Många goda nyheter också, som den om Tatiana, chilenskan jag i flera år hjälpt gratis med översättningar i ett mål om underhåll mot maken som för 30 år sedan stack till Sverige och lämnade henne ensam med två döttrar. Nu har hon också hand om barnbarnen. Efter år av lögner och fega svar gav han efter. Lagom till internationella kvinnodagen kom beskedet att maken går med på ersättning. Det känns som en seger inte bara för oss inblandade utan för kvinnosaken i allmänhet.
Igår var det förresten våra två kvinnliga presidenter i Chile och Argentina som fick bråkstakarna längre norrut att ta sitt förnuft till fånga och avsluta ett hetsigt OAS-möte med en handskakning. President Chavez i Venezuela, Correa i Ecuador, Ortega i Nicaragua och Uribe i Colombia uppträdde alla som snarstuckna machos och kastade allehanda förolämpningar och okvädingsord på varandra vid toppmötet i Dominikanska Republiken. Det finns mycket att analysera kring de diplomatiska och politiska förvecklingar attacken mot FARC-ledaren Raul Reyes inne på ecuadorianskt territorium gav upphov till och är följden av. Men om man enbart ser den ur perspektivet ”uppretade män i maktställning” kan man ju fråga sig hur många krig och gränskonflikter mänskligheten skulle kunna besparas ifrån med andra män - eller empatiska kvinnor- vid makten? Är det bara jag som tycker det är barnfasoner att som Nicaragua bryta de diplomatiska förbindelserna med Colombia? Det verbala kriget pågick som intensivast och på högsta i några dagar och igår ångrade president Ortega sitt utfall..
Idag ringde Michaela upp från Jaipur i Indien för att hälsa. Hon lät glad och positiv, men hade inte klart för sig att hon ringde just på Internationella Kvinnodagen. Många goda vänner- väninnor- har hört av sig och om en stund ger jag mig av till kvinnodagsfirandet vid Plaza Ñuñoa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar