Relativa tider och avstånd

Det här med tider och avstånd. Kvinnan bakom ett av studiebesöken i Sverige i augusti inbjöd till middag i Chillan i torsdags kväll. Hon hade lyckats dra ihop ett ansenligt antal småföretagare och tjänstemän i statliga stödprogram till denna middag. En del , som vi, reste upp till fem timmar för att komma fram till utsatt tid: 19.00. Den handritade kartan var omöjlig att begripa sig på. Man kunde inte es se hur gården vi skulle till låg i förhållande till panamerikanska huvudvägen. Vi bytte snabbt om om till klänning, respektive blus och kjol efter bilresan och ställde oss med övriga gäster ute på terrassen. 20.30 kom det något drickbart och en stund senare kom det brickor med gårdsframställda ostar. Det var kallt, kanske 7-8 grader, och jag huttrade i tunn blus och lätta skor. En timme senare blev vi bjudna till bords och middagen med 6 olika rätter var slut vid midnatt. Vi hade levt i tron att vi skulle sova över på gården, som hade många rum. Nej, vi skulle köra 9 mil upp mot bergen, mot Termas de Chillan, en skidort med varma källor.Den bilfärd som enligt värdinnan skulle ta ca en halvtimme visade sig ta två timmar. Vi kom fram till hotellet kl 02.00, och då var vi ordentligt trötta. Ändå visade det sig vid frukosten dagen därpå att ingen av oss hade kunnat sova i de ouppvärmda rummen. Dessutom gjorde magen ont av all mat. Det tog 10 minuter innan det kom något varmvatten i duschen, och detta var ändå ett trestjärnigt fjällhotell. Dagen därpå fick vi veta att några av middagshästerna hade åkt bil hem i 3,5 timme på natten, medan andra hade fortsatt festandet på en pub inne i Chillan. Det verkade som om bara vi svenskor reagerat på avstånden och tiderna. Och hur talar man om för hotellägaren att han borde studera energieffektivt byggande när han bjudit oss dit i tron att vi ska locka dit fler utländska turister?