Mer än något tidigare år slås jag av skillnaderna i fokus inför påskhelgen och dess betydelse. Från Sverige kommer hurtiga hälsningar om målade påskägg, påskkärringar och påskmat. Ritualer som markerar en årstidsväxling, kanske ljusets långsamma återkomst. Men var hamnar påskens djupare budskap om inre samling och eftertanke kring innebörden av lidande, död och uppståndelse, där ljuset har en annan betydelse?
Räcker samlingen runt ett dignande bord? Behövs ingen djupare eftertanke? Är de yttre signalerna tillräckliga?
Med de upprepade pedofilskandalerna inom katolska kyrkan är det inte märkligt att Vatikanen och påven nu hamnat på de anklagades bänk. Det märkliga är kanske snarare att övergreppen mot barn förekommit så lång tid under så kompakt tystnad, med den katolska hierarkins vetskap. I Sverige är det inte kyrkans maktövergrepp som drivit fram sekularisering och direkt avståndstagande från kyrkan. Med rationella argument kan kanske en hel del i kyrkohistorien ifrågasättas. Men kastar man inte ut barnet med badvattnet när man i samma andetag också tar avstånd från tron på en högre, gudomlig, skapande kraft?
Nu har framstående vetenskapsmän tagit fram något som närmar sig en förklaring av jordens uppkomst. Men vad kallas hela experimentet om inte just ”Guds maskin?”.
I söndags vallfärdade i Santiago människor med palmblad i händerna till sina kyrkor, de kyrkor som ännu kan besökas. Flera hundra kyrkor har tagits ur bruk på grund av skador i byggnaderna. Jag såg barn, ungdomar, vuxna och äldre närma sig sin kyrka på palmsöndagen.
I de mest drabbade områdena hålls nu under påskhelgen högmässorna under bar himmel. Mer än någonsin är Jesus på korset levande för oss med sitt ställföreträdande lidande. Mer än någonsin får människor som förlorat en anhörig eller sitt hem tröst genom bön och en insikt om att deras offer tjänar ett högre syfte. Lika främmande som det är för många svenskar att förhålla sig till det ogripbara, heliga; lika främmande är det hos oss att ifrågasätta närvaron av en skapande, försonande Gud. `
Att leva i tro är en gåva. Jag är tacksam över att ha fått den gåvan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar