De tre veckorna i Sverige har bjudit på en blandning av umgänge, tekniska datorproblem och intensivt arbete. För att varva ned har jag senaste veckan haft möjligheten att vandra på skogsvägar och stigar vid Norrlandskusten, i mellan-Sverige och på västkusten. Förutom den allmänt avstressande inverkan en fuktmättad svensk skog erbjuder är det också ett skådespel av ljus och skuggor, färgskiftningar och svikt under fötterna. Helt enkelt underbart och i det närmaste obeskrivbart för en Santiagobo! Imorse stod ett rådjur i trädgården och igår passerade en jättestor älgtjur förbi tomten.
Före avresan från Chile var det många långa dagar och kvällar av hårt arbete, men jag hade inte väntat mig att de första veckorna här skulle bli så fyllda med allehanda uppdrag, samtliga med orubbliga deadlines. Eftersom de temamässigt är så till synes spretiga områden som mänskliga rättigheter och demokrati till närproducerat mathanverk finns det inget att vinna på att föra dem samman. Vart och ett kräver sin tid, sitt speciella fokus och vännerna har varit förstående för att jag lånat deras dator medan de lagat till middagen.
Denna vecka trodde jag att det skulle bli tid för många timmar om dagen hemma hos en bror i Partille, men för första gången under deras tio år i huset blev det fel på telefonledning, kopplad till Internet och TV. Ingen dator med andra ord. Kanske var det en vink om att fokus denna vecka ska ligga på Mikaela, och vi har faktiskt fått många härliga och efterlängtade timmar tillsammans. Idag har hon första lektionen på höstterminen på Göteborgs Universitet. Samtidigt trycker de på från Chile om att omgående få fram besöksprogram för olika producentgrupper, något jag inte alls hade siktet inställt på när jag lämnade Santiago. Det jag mest längtar efter i Chile är faktiskt min egen dator, som ingen kör bort mig ifrån och där inte all information måste finnas samlat på ett externminne. Vad jag kommer att sakna i Santiago är den svenska tystnaden, och alla fantastiska skogspromenader. Förutom alla kära jag tar avsked av varje gång jag återvänder till det som nu varit mitt hemland under 26 år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar