Mamma lämnade oss i fredags eftermiddag. Min bror ringde och lade telefonluren till hennes öra. Jag hörde hennes rosslingar och talade till henne för sista gången. Hon hörde. Några minuter senare drog hon sitt sista andetag. Det var en nåd att få vara med denna hennes sista stund. Jag tror att hon förlät mig för att jag lever så långt borta från henne, sedan så många år. Mina barn har förlorat sin älskade mormor. Idag andas en svärdotters mormor sina sista andetag. Min son och svärdotter förlorar med någon dags mellanrum sin mormor. En tår droppar ned då och då, mest av tacksamhet. Och nu kom denna text från en god vän, på spanska. Jag har översatt.
Att vara istället för att bli
Att vänta istället för att störta iväg
Att lyssna istället för att anklaga
Att fokusera istället för att splittra
Att dela tillsammans istället för att kritisera
Att glädja istället för att tynga
Att acceptera istället för att döma
Att älska istället för att åtrå
Att dröja istället för att accelerera
Att bryta strukturer istället för att bygga upp skyddsmurar
Att sjunga istället för att gråta
Att leka istället för att lägga på minnet
Att ge istället för att samla
Att förenkla istället för att samla på sig
Att vara uppmärksam istället för att driva omkring
Att sprida ljus istället för vrede
Att se istället för att titta
Att känna istället för att registrera
Att förlåta istället för att anklaga
Att använda intuitionen istället för att tänka
Att glömma istället för att komma ihåg
Att släppa istället för att hålla fast
Att skänka bort istället för att vara girig
Att be istället för att räkna ut
Att tillåta att vara utan att låta bli att vara
Och kanske en dag kan alla verb böjas i harmonisk samklang
Utan motsatser
Eller svar
Och då har jag växt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar