Igår invigdes den 28:e bokmässan i Santiago. Årets hedersgäst är Colombia och det märktes. Inte bara på den chilenska och colombianska flaggan, som vajade bredvid varandra på talet till Estacion Mapocho, som en gång var en järnvägsstation och nu är en utställnings- och mässhall. Colombianska rytmer fick åtminstone mig att önska en salong att dansa salsa i , inom själva mässområdet. Varför inte? Pinchao- en militär som rymde från ett gerillaläger – gick omkring i full militär mundering och presenterade sin bok i en av salarna. I salen bredvid lyssnade jag och min man på presentationen av en handbok om det ekologiska fotspåret. Vi fick bl.a veta att en som bor i Cerro Navia, en fattig kommun i Santiago, bara förbrukar 2,4 ha markresurser, medan en som bor i rika Vitacura behöver nästan tio gånger så mycket mark för att klara sin konsumtion.
En internationell TV-kommentator, igår hemkommen från Kina, berättade om de kinesiska myndigheternas växande miljömedvetenhet.
I Colombiarummet skrev de kvinnliga kulturministrarna i Chile under ett samarbetsavtal innan de inledde en maratonhögläsning av Garcia Marquez´ ”Hundra år av ensamhet” där frivilliga under 16 dagar framåt kan läsa högt i den ”realistiska magikens” främsta verk. Chiles kulturminister är en skicklig proffsskådespelare och Colombias motsvarighet visade sig vara en imponerande svart kvinna. Jag stötte också på min astrologilärare, psykologen Gonzalo Perez, som hade sin senaste bok ” El espejo cosmico” i handen . Han skrev autografer vid sitt förlagsbord och många bläddrade i den tjocka boken, även jag, men böcker är alldeles för dyra i Chile och även den här. Jag vet att Gonzalo har en fantastisk förmåga att göra svåra, komplicerade sammanhang, begripliga. Han använder sig av Jungiansk analys och arketyper och har ett målande språk. Men faktiskt måste jag nog medge att jag kan en hel del och att boken inte skulle tillföra mig SÅ väldigt mycket nytt. Istället köpte jag en liten bok om kulturell mångfald och globalisering i Latinamerika åt dotter Michaela som läser antropologi i Göteborg. Just den här helgen har jag hjälpt henne med översättning av svaren i hemtenta kring de här frågorna. Med sina 20 år har hon en egen referensram till kultur och globalisering. Senare på kvällen tog vi en drink med en väninna som efter 11 års förhållande med en kuban gjort slut och som pratade (tjatade) om de kulturella skillnaderna mellan kubaner och chilenare. Då slogs jag av att Michaela faktiskt har bredare perspektiv än den 56-åriga väninnan. Och blev sömnig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar