En månad har gått, utan att jag en enda gång haft tillräckligt lugn och ro för att skriva i bloggen. Hela tiden har så mycket annat pockat på uppmärksamheten under denna Sverigeresa. Bara att få tid att svara på mail och hänga med i Faceobook innebär att något annat inte blir gjort. Och vad skriver man om när takten är så uppdriven att det bara är absolut närvaro och fokus på nuet som gäller och man dessutom byter säng varannan eller var tredje kväll? Många vänner hann jag inte ens ringa upp den här gången och familjen - eller snarare en del av den - träffade jag först sista helgen. Allt detta för att kunna koncentrera mig på att visa chilenska småföretagare den del av Sverige de kommit för att lära sig av och utbyta erfarenheter med; mathantverkare på Gotland och utställlare på matmässan ”Smaklust” i Tantolunden. Som samordnare och guide ska man ha tålamod och denna gång brast jag nog i mina föresatser. Jag blev irriterad på vissa för mig kända chilenska manér, som svårigheten att hålla samman i grupp; att överhuvudtaget gå i någorlunda rask takt mellan möten, till väntande bilar eller tåg; att stoppa väskan full med mackor på frukostbuffén för att sen inte vilja äta mat till lunchen; att fnittra ofta och mycket åt saker jag inte alls fann lustiga. Jag hade inte det tålamod som krävs för att förklara Sverige och introducera chilenare i svenskars sätt att vara och tänka. Jag visade inte irritationen öppet, men hade önskat att jag fått uppleva Gotland med Mikaela på egen hand och i egen takt.
Mässan ”Smaklust” blev en fantastisk hyllning till det goda mathantverket och jag hoppas att det en chilensk variant i någon form ska bli verklighet inom några år. Men mycket återstår innan myndigheterna i Chile går ut med samma budskap som i Sverige idag; att mathantverket ska utvecklas ändå mer och regelverket bli än så mycket enklare. I varje träff med svenska producenter förvånades chilenarna över hur enkla bestämmelserna är i Sverige jämfört med alla laboratorieprover de måste betala dyrt för i Chile för att få fram en accepterad innehållsdeklaration. Själv blev jag imorse ”välkomnad” av jordbrukskontrollinstansen SAG som beslagtog en snygg och förseglad förpackning med tre små honungsburkar från företaget Gotlandica. Vi fick dem som present och jag hade faktiskt glömt att jag hade dem i bagaget med tillbaka. Det kostade mig 109.935 pesos ( motsvarade ca 200 USD), ett förhör som varade i en timmes tid och honungens förintande. Jag är irriterad på Chile idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar