Om våra hjärnor

Hela dagen igår blev jag påmind om vår hjärnas naturliga förmåga till flexibilitet och utveckling och behovet att stimulera också den högra hjärnhalvan för att öka kreativiteten. Bara 3% av våra kreativa tankar lär komma till på arbetet, medan övriga 97% dyker upp i badrummet, under meditation, innan vi somnar, när vi dricker vin etc.
När hjärnan hos en kvinna erbjuds ökad stimulans utvecklas den tydligen mer än männens, medan den å andra sidan förtvinas snabbare om den understimuleras än en manshjärna. Alla signaler jag fick igår pekade i en och samma riktning; betydelsen av flexbilitet och anpassning för att öka välbefinnandet och finna nya lösningar på problem.
Jag hörde psykiatern och terapeuten Åsa Nilsonne tala om forskning kring hjärnan i sitt Sommarprogram i radion. Jag fick en tankeväckande power pointpresentation om vår hjärna och hur vi kan stimulera den till ökad kreativitet med musik, teckning, visualisering, fysisk träning.
En inspelad föreläsning från Buenos Aires som kom via mejl innehöll övningar i expansion av hjärnans kapacitet till att bryta den genetiska familjekoden och inbjuda hjärnan att explorera nya, obeträdda marker. På kvällen handlade ett program på kanalen Infinito om kopplingen mellan övriga kroppen och hjärnan och man kunde se de många olika centra som finns för olika funktioner.
Tillfälligheter? Snarare är det nog denna expansion som pågår för fullt inom oss just nu och i övergången från ett känt tillstånd till ett nytt, oprövat, kan vi känna oss vilsna och till och med litet yra. Egot klarar inte att behålla kontrollen över alla processer inom oss och utanför oss längre.
Inatt drömde jag sen att jag drömde och att jag utifrån styrde drömmens
innehåll och riktning. När jag emellanåt vaknade till och i minnet försökte lagra sekvensen innan fanns den med en stund, men vid nästa uppvaknande hade nästa sekvens tagit över och irriterande nog ”suddat ut” den föregående. Att försöka minnas tog en hel del energi och ändå glömde jag det mesta.
I vaket tillstånd går mycket av min energi åt till att få olika mottagare av information och precisa indikationer att uppfatta exakt detsamma som sändaren ( jag) avsett. A och O är förstås att leverera klara, raka budskap, men även om det villkoret är uppfyllt uppstår det osannolikt många situationer där budskapen missuppfattas helt eller delvis, som om mottagaren inte varit fokuserad på innehållet, eller hjärnan stoppat in informationen på fel ställe. Trots alla tillgängliga medel för kommunikation kan vi aldrig riktigt veta vad som gått fram och hur budskapet tas emot, fast vi förstås ofta märker och blir frustrerade när de uppfattats fel eller annorlunda. Sedan flera månader tillbaka ska jag vara brygga mellan Chile, Sverige och Colombia i ett litet projekt kring demokratisk samhällsstyrning. Det handlar inte om språkförbistring. Det handlar om hur vi människor filtrerar budskap med våra alldeles egna filter. Ofta handlar det troligen om att vara ofokuserad och inte helt koncentrerad på vad som framförs i mail eller över telefon. Den del av hjärnan som borde vara helaktiv är det inte, och det uppstår kaos. Otaliga är de gånger jag i samband med studiebesök eller seminarier sen lyssnat till eller läst vad de olika deltagarna och åhörarna uppfattat. Spännvidden i vår perception är så stor att man undrar hur vi överhuvudtaget kan leva tillsammans under någorlunda fredliga förhållanden. Förutom kulturella skillnader registrerar våra hjärnor utifrån sin speciella medvetandenivå. Vad skulle vi jurister, medlare, psykologer; ja, alla vi vars levebröd går ut på att hjälpa andra människor att överbrygga missförstånd och konflikter leva av om vi lyckades kommunicera bättre? Den frågan fick jag idag i en chat av en kollega i det lilla trepartsprojektet. Då skulle vi säkert hitta på nya, mer kreativa och stimulerande yrken och vi skulle säkert må bättre, svarade jag.