De vita rosorna blommar

Jag tyckte mig se ett nytt ljusskimmer över all grönska den här helgen. Det var en månad sedan jag besökte vår stuga vid kusten, och hög tid att åka ut och betala för tillsyn och kolla läget. Sonen Diego kom i fredags tillbaka efter 8 månader i Sverige och Spanien och riktigt sken av lycka när han kom in genom dörren med sin 50 kilos packning, hur nu det hade gått till !!?? Från Madrid skrev han att han mest av allt ville åka ut till stugan i Campomar, men väl i Santiago tog lusten att träffa vännerna överhanden. Maken kuskar runt i landet och organiserar regionala överläggningar om klimatförändringar och skulle inte komma förrän under söndagen. Så jag tog bussen ut till Algarrobo och därifrån kollektivtaxi ända fram till dörren, både smidigt och billigt, utan varken bensinkostnader eller vägskatter. Visst märker jag varje gång att luften är så mycket renare och bättre att andas. Sömnen blir kvalitativt bättre och jag som alltid är lättväckt kan till och med sova siesta några timmar. Det finns dom som undrar hur jag vill vara där alldeles ensam, bl.a chauffören till kollektivtaxin som blev riktigt orolig när han lämnade av mig och det var alldeles, alldeles mörkt kring huset, förutom några stjärnor som lyste upp himlen. Det händer att det känns bättre att ha sällskap och någon att prata med. Men oftast njuter jag i stora drag, och denna gång var inget undantag.
Det är fortfarande fukt i marken och blommor och träd prunkar i starka, klara färger, med ett skimmer över bladen som jag inte sett tidigare. Jag riktigt kände hur nöjda och tillfreds de var med tillvaron i oktober, och buskarna med de vita rosorna, som tidigare blommade först till jul, dignar nu under klasar av knoppar och utslagna rosor. De blommor som här kallas ”solstrålar” (rayitos de sol) slår ut och blir en tät röd, rosa , lila eller orange matta en gång om året, och det är precis nu. Min solstrålematta är knallröd och gör skäl för sitt namn. Här känner jag en värme i bröstet, som inte kan vara något annat än ..... lycka.