Jag läste idag en reflektion, skriven av journalisten Cristian Warnken, publicerad i den chilenska dagstidningen El Mercurio. Jag kunde inte låta bli att översätta den:
Dom sa att vi var nära paradiset på jorden, men vi såg med egna ögon hur den “oförstörbara” Berlinmuren föll sönder. Dom sa att våra städer var oemottagliga för terrorangrepp, men vi såg hur Twin Towers föll och blev till ett regn av aska. Dom sa att det inte skulle bli någon ekonomisk kris, att finanserna klarar sig själva, men vi såg hur världens alla börser rasade samman, som muren, som tornen, som våra drömmar. Dom är Wall Street. Vi är Main Street, gatan, verkligheten, män och kvinnor av kött och ben, som stiger upp på morgonen med någon dröm, som går ut på gatan för att svettas i vårt anletes svett.Vi är dom som gråter eller sjunger, vi som köper, vi som betalar skatter: vi som sätter till våra liv på de altare de har rest.Och så har det varit sedan vi reste oss upp och gick ut för att jaga och bekämpa kylan, hungern och fattigdomen. Vi är Neandertalarnas, Moskvas, Santiagos eller New Yorks namnlösa. En dag, för länge sedan, skiljde de sig från oss och sa: Vi är trollkarlarna, experterna, stammens magiker. Ge oss er frihet! Ibland låter dom oss uppträda i statistiken i en tabell. Sen glömmer dom och ignorerar oss, och älskar oss passionerat på nytt när valen närmar sig. Vi är dom som betalar skatter, som finansierar krigen. Vi ger dem vår tro och våra besparingar. De spelar med dom, slår vad, blir som galna i orgier av spekulation och vinster utan någon gräns. Nu har de återigen fört oss fram till avgrunden, och en gång till ber dom oss att komma till sin undsättning. Dom tvekade inte att utsätta hela vårt livs ansträngningar för risker. Dom nekade oss så många gånger vatten och salt, och nu ber dom oss på sina bara knän om fromhet. Dom lovade oss ett jämlikt samhälle och dom gjorde oss till slavar inför helvetiska totalitära regimer. Sen övertygade dom oss om att marknaden var räddningen för alla mänskliga problem. Nu säger de att Staten måste rädda dom. Dom, spekulanterna.
Dom har alltid spekulerat. Förut spekulerade dom i politiska och filosofiska teorier. Nu spekulerar dom med våra tillgångar på börsen. Dom har alltid spekulerat med våra liv, med vårt blod, med våra drömmar och våra besparingar. Och som en hypnotiserad flock, följer vi dom till teoriernas brant, där ingenting har med den skrynkliga verkligheten att göra. Dom: igår var de Partiet, Gud Staten. Nu är de Wall Street och Gud Marknaden. Vi är Main Street, gatan, dom där nere. Våra farföräldrar fick känna på de ekonomiska kriserna som föddes ur deras gränslösa ambition. Dom har alltid gått över gränsen för verkligheten. Det har tagit oss årtionden att återhämta oss från deras ekonomiska och politiska överdrifter. Och nu vill de att vi betalar för deras sista förlustelser? Och vad händer om vi inte gör det, och låter dom falla den här gången, så att dom också får känna på vad nederlag och skräck är för något? Tänk om vi inte röstar på dom i nästa val, och lägger våra besparingar under madrassen, som våra mormödrar gjorde? Tänk om vi samtidigt kastar alla deras kreditkort med höga räntor i havet? Ja, må dom falla så att vi äntligen får se den nakna sanningen utan underhåll av vårt svett och blod! Så att dom får komma ned från Olympen till Main Street, och går på våra gator, och svettas och gråter och skrattar med oss, så att dom lär sig vad årstiderna är, och att allt har sin livscykel, sin rytm, sina begränsningar. Må maskerna falla så att jättarna på lerfötter äntligen visar sitt ansikte, kasperdocker för det stora Intet! Eller ska vi ännu en gång, tålmodiga flock, ge dem våra pengar och vår tilltro?
Paradigmskifte
Ändrad världsordning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar