Jag ville inte vakna ur en fantastisk dröm imorse. Tillsammans med vuxna människor i medelåldern reste jag genom olika dimensioner i ett rymdskepp som tog oss i olika riktningar, också längs jorden. Jag såg Andernas bergskedja som en lång ryggrad, korsade över den från Chile till Brasiliens regnskogar, men också till helt okända dimensioner. Alla var visa människor som kunde tolka olika tecken och språk och förstå meningen med signaler av olika slag, och alla arbetade för hela gruppen. I en scen flyger vi över ett ödelagt landskap och det enda man ser är rester av poolar som övergetts när allting rasade samman. Vi kommenterar att vi kan använda dessa när vi ska slå oss ned och ta itu med uppgiften att bygga upp allting som rasat. Starka färger, harmoni, oerhörd kraft. Vi rörde oss på en mycket hög frekvens, framåt, uppåt.
Jag vill inte vakna. Detta är sanslöst häftigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar