Igår kväll kom jag på mig med att ha pratat nästan hela dagen, i motsats till andra dagar då jag mest läser och skriver. Ingen djupare insikt kanske, men ändå något jag noterade med viss förvåning. En del människor pratar normalt hela dagarna och det blir en del av vardagen. Jag gör det inte. Kl 7.22 ringde Mikaela via Skype från Delhi. Sen blev det samtal med Per i Göteborg, Diego i Stockholm och ett långt samtal om antagning till högskola i Sverige med kundtjänst på Antagningen i Strömsund.
Därefter hela förmiddagen samtal om allt mellan utbildningscentra för småskalig livsmedelsproduktion, mässa om bioenergiteknik i Linköping och studiebesök i Jämtland. Lunch med maken, där jag pratade mest. På eftermiddagen längre samtal med sonen Dario, Tamara som länge var Diegos flickvän , och på kvällen med Svante, en sociolog från Växjö som studerar migrationsströmmarna Chile-Sverige; allt detta i tät följd och utan paus emellan. Kunde 21.30 notera att jag i stort sett varit tyst bara i en timme mellan 14-15 då jag läste och skrev mail, och under tunnelbaneresorna fram och tillbaka till centrum. När jag kollade dagens konstellationer i The American Ephemeris for the 21st Cenury fick jag svaret, men det behåller jag för mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar