En märklig dag

Vilken märklig dag, denna 11 mars! Vem hade väntat sig att marken skulle börja skaka och panik utbryta bara en halvtimme innan presidentbandet överlämnades i kongressen i Valparaiso? Först kom ett skalv, som rent objektivt var en jordbävning; 7,2 på Richterskalan och med epicentrum ca 15 mil söder om Santiago, inne i landet denna gång. Sen gång ett nytt skalv på 6,9 med epicentrum i havet. Då utlystes tsunamivaring i nästan hela landet, och befolkningen i Valparaiso tog sig upp på de 45 kullarna. Alla utom stadsöverhuvuden och övriga´1200 inbjudna till ceremonin i kongressen. De kunde ju inte störta ut mitt under själva ceremonin, men så fort den var över utrymdes lokalen. Telefonförbindelserna bröts omedelbart. Jag fick mitt första samtal på mobilen tre timmar efter dessa skalv. Det var Mauricio, en ungdomsledare från Medellin, Colombia, som ville höra hur det gått denna gång. Sen hörde jag att det kommit flera tusen protestbrev till en radiostation just med anledning av att våra dyra mobiler inte fungerar när de verkligen behövs. Vd för Movistar gav förklaringen att alla människor ringer samtidigt i ett kritiskt läge som det idag. Då klarar inga system att hålla linjerna öppna på den 400 mil långa landssträckan.

Vår byggnad utrymdes också och gästparkeringen blev samlingsplats. Själv måste jag ut till flygplatsen för att hämta två svenskor som kommer hit som hotellpraktikanter, och det fanns inget val. Bilderna på omkullkastade bilar från jordbävningen den 27 sitter fortfarande på näthinnan, och jag skulle köra i tunneln på motorvägen under Mapochofloden. Ute på flygplatsen omdirigeras all trafik och parkeringsplatsen har hamnat långt från huvudbyggnaden, som fortfarande är stängd. Jag väntade i 3 timmar i ett provisoriskt tält, och när flickorna väl kom ut hade de gått genom tält ända sedan de gick av planet.

Imorse tvekade jag alltför länge om jag skulle ta mig ned till centrum och avskedsceremonin vid Monedapalatset eller ej. Till slut blev det för sent att ge sig av. TV-skärmen gav också troligen mycket bättre närbilder och vinklar än om jag stått inne i folkmassan. Det applåderades och vinkades när de avgående ministrarna lämnade palatset och gav sig iväg på sin sista officiella resa mot kongressen i Valparaiso. Men det var Michelle Bachelet man väntade på. När hon kom ut och vinkade från en balkong blev folkmassan euforisk, skrek, vinkade, applåderade. I sitt avskedstal till personalen på innergården sa hon märkbart rörd att hon var stolt över att vara chilenare och att hon styrt landet för och med med sitt folk. Därefter tog hon i hand och lät sig bli omkramad på vägen ut , medan minuterna tickade. Alla vet att hon tar sig all tid i världen att hälsa på dem hon vill och nu var det extra många som ville visa sin uppskattning. Enligt protokollet skulle hon lämna Santiago senast kl 10.00 för att 11.35 träda in i kongresshallen och överlämna presidentbandet till Sebastian Pinera. Men det tog ytterligare en kvart för henne att ta sig fram till bilen som väntade, och på vägen dit hälsade hon på kvinnor som sträckte ut sina händer. Ingen president har någonsin avslutat sitt mandat med 84% popularitet.

Som en journalist från Associated Press skrev idag i en artikel: Michelle Bachelet lämnar presidentposten med landet i ruiner och med populariteten uppe i molnen. Och vad som än sägs om att regeringens svar på jordbävningen var långsamt och ineffektivt, är sanningen en annan. Myndigheternas svar på katastrofen var istället så adekvat att det kan tas som modell för resten av världen. Det är sant att flottan inte varnade i tid för tsunamin och att en varning skulle ha kunnat rädda människoliv. Och det är sant att plundringen av affärer kunde ha undvikits om militären kommit ut på gatorna i tid. Men mycket annat gjordes enligt experterna på ett bra sätt. Den internationella hjälpen har kommit fram snabbt och delas ut omedelbart; 12.000 ton hjälp på bara 10 dagar. Och trots de stora skadorna på hus och sjukhus anses 497 döda vara ett lågt antal med tanke på storleksordningen på katastrofen. Den panamerikanska landsvägen som går genom hela landet reparerades i stort sett på en enda dag. Vad som måste förbättras är alarm och kommunikationssystemen. 90% av alla bostäder har idag vatten och el och ett stort antal frivilliga hjälper de 14.000 soldater som arbetar med att dela ut hjälp och med återuppbyggnadsarbetet. Artistgalan gav 4 gånger mer pengar än man räknad med, hela 110 miljoner dollar. Jordbävningen på 8,8 grader på Richterskalan var 500 gånger kraftigare än det skalv som drabbade Haiti, och så kraftigt att det flyttade Concepcion tre meter västerut och Santiago 3 dm. Men större delen av infrastrukturen klarade skalvet utan större skador.

Det kommer alldeles säkert nya skalv och var och en måste hitta sitt eget sätt att hantera stressen på. Många av mina vänner var uppenbart skakade idag. Flera ringde och ville ändra plats på ett möte i vår lägenhet på femte våningen. Jag höll på att vi måste vänja oss och mötet skedde hemma hos oss. Vi människor är små och sårbara. Våra egon och personliga viljor blir ointressanta när moder jord börjar mullra, skaka och ryta. Må din vilja ske, inte min!