Bussen med svenskar och representanter för svenska företag i Chile var nästan först på plats vid parken i Curico igår förmiddag. Distriktets många vingårdar var då i full färd med att montera upp sina försäljningsstånd i årets variant av vinskördsfest.
Polisens närvaro var också markant när ett 30-tal ditresta svenskar och svenskchilenare dök upp med ambassadören i spetsen. Först litet senare förstod vi varför polisen tagit i och mobiliserat sina styrkor på detta påtagliga sätt.
Väderutsikterna på Internet talade om en maxtemperatur på 34 grader. När vi steg av bussen var det nog inte mer än 15 grader varmt i luften. Det passade bra för vår ambassadör Eva Zetterberg, som iklädde sig sin medhavda nationaldräkt från Spånga, och omedelbart blev föremål för kamerablixtar från TV-kanaler och lokala media.
Den årliga vinskördsfesten, där Sverige i år var hedersgäst och ambassadören ”gudmor”, hade gjorts om till en en solidaritetsyttring med offren för jordbävningen, som slog hårt i Curico och byarna på landsbygden i Colchaguadalen. Spanska Miguel Torres har stora vinodlingar i området och representerades igår av inga mindre än såväl senior som junior Torres. Pappa Miguel Torres var märkbart stolt över sonens tillkännagivande av en ambitiös plan för återuppbyggnad, med stora penninggåvor för inköp av nya hus till de vingårdsarbetande familjer som förlorat sina hem.
Borgmästaren och prästen talade båda om normalisering som bästa sättet att komma vidare efter katastrofen. Var det bara jag som tyckte att båda istället flackade med blicken och såg både störda och oroade ut? Borgmästaren hade i och för sig skäl att vara orolig, för scenen hade omgärdats av stängsel för att hålla eventuella demonstranter ute. När evenemanget till slut kom igång var området framför scenen, där bl.a vi svenskar nu satt instängda, omringat av demonstranter som protesterade mot i första hand borgmästaren själv. De hade skyltar med handmålade texter där borgmästaren anklagades för långsamhet och ineffektivitet i arbetet. Ambassadören pratade med dem efteråt och lovade att följa upp det hela, hålla kontakt med borgmästaren osv.
Bredvid scenen stod lastbilen som också kört från Santiago, fullastad med lådor med mat, filtar och andra förnödenheter till drabbade familjer i området. Det var de svenska företagen i Chile- Ericsson, Sandvik, Skanska, Scania, Atlas Copco m.fl- som på detta sätt markerade sin solidariska närvaro till stöd för jordbävningsoffren.Det var svenska ambassaden och svensk-chilenska Handelskammaren, med dess ordförande i spetsen, som som lagt upp och organiserat allt, inkl. packat alla lådor. I varje låda och till varje familj låg det också en pippidocka. Figuren Pippi fick stå litet som symbol för Sveriges försök att bidra- styrka och vilja att klara svårigheter, fast allt verkar omöjligt. En textilkonstnärinna skänkte en stor, handvävd matta och en konstnär en tavla. Båda kommer att auktioneras ut framöver i en lokal Miguel Torres har i Santiago.
Hanni Abarzua sjöng ”uti vår hage” på svenska till ackompanjemang av Carlos Smith och i en improviserad kör sjöng vi med i ’”vem kan segla?”uppe på scenen. En mottagning och lunch med obegränsade mängder gott vin väntade på Turisthotellet i Curico, som klarat sig förvånansvärt bra. När vi däremot gick de tre kvarter som skiljer parken från hotellet kunde vi stora mängder rivningsmaterial på gatan. Många hus såg helt utbombade ut och åtminstone vartannat hus hade helt jämnats med marken. Efter drygt 12 timmar var den hyrda bussen tillbaka vid Svenska Ambassaden, precis i tid till nedsläckningen och Earth Hour.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar